Besöker Dream Camp – en veckas sommarläger för 50 tonårstjejer från socioekonomiskt utsatta områden

Vilken magisk start på denna vecka! Min måndag inleddes med att väckarklockan gick igång kl 04:30, vaknade lagom pigg och rullade in till Stockholms centralstation för att sätta mig på tåget kl 06:15 mot Falun. Jag måste säga att jag såg fram emot dagen – sommaren har snart passerat och jag har passat på att vila och återhämta mig sedan Almedalen då det var sist jag föreläste. Men denna gång kändes det extra i hjärtat. Jag skulle få spendera min dag i vackra dalarna tillsammans med ett gäng unga tjejer, som genom Falu Rödfärgs nya initiativ tillsammans med Rädda Barnen möjliggör ett sommarläger för dem tjejer som annars kanske inte skulle fått uppleva det sommarlov som annars många svenska barn och unga får göra med sin familj.

11834815_10153486117171063_6447490672397759073_o 11864813_10153486117161063_4341503483427323277_o 11864873_10153486117101063_712983453539329280_o 11878970_10153486117351063_4420439778658763643_o

Dream CampTjejer – en del av Rädda Barnens satsning På lika villkor

Dream Camp Tjejer är en del av Rädda Barnens satsning På lika villkor som syftar till att förbättra barn och ungas uppväxtvillkor i socioekonomiskt utsatta bostadsområden.

Deltagarna till lägret rekryteras från Tjejforum – en frizon för tjejer 13-16 år, där deras rättigheter står i centrum. Sommarlägret innehåller roliga och lustfyllda aktiviteter, men även workshops om rättigheter och samhällsengagemang för att stärka de ungas självkänsla och inflytande.

– Vi vill ge deltagarna verktyg för att våga göra sin röst hörd och öka möjligheten att förverkliga egna visioner och drömmar. En viktig grundtanke med lägret är att deltagarna själva bestämmer innehåll och aktiviteter, säger Salam Abu-Iseifan, samordnare på Rädda Barnen.

För mer information:  http://falurodfarg.com/faluroda-moten

 

Jag var inbjuden för att just tala om ”Vem som egentligen bestämmer vem som är vacker”. Det temat på min föreläsning utgår just från mina egna livserfarenheter i att våga stå upp för mig själv – psykiskt och fysiskt. Att våga gå utanför min comfortzon och bryta ner dem skeva ideal många idag har på en ung tjej med invandrarbakgrund, uppväxt i ett miljonprogram. Jag pratar också på dem strukturer som vårt samhälle har idag, utifrån media, politik, populärkultur och företagen. Syftet med hela föreläsningen och dagen var egentligen att skapa nya tankar och perspektiv hos tjejerna, att dem själva ser och förstår sin egna makt och kraft – OAVSETT vart dem kommer ifrån, hur dem ser ut och vilken religion dem utövar. Skönhetsidealen och dem stereotypa könsrollerna följer oss överallt. Det mest intressanta var när vi gjorde Man box Woman box övningen – som vissa av er har sett förut. Där grupperar jag in dem i olika grupper där dem på bara några få minuter ska skriva ner allt dem någonsin hört, trott, sett, anser eller tycker att samhället ser på hur det är att vara en man/kille, respektive kvinna/tjej. Utanför den rutan skriver dem sen ner vad en man/kvinna kallas om personen går utanför ramen av vad dem nyss skrivit. Vad kallas hon/han/hen då?
11823160_10153486116821063_8504217372954109512_o
11233014_10153486116866063_7752757439700473566_o11865023_10153486117051063_2725445486474027580_oDet som ÄR värt att påpeka denna gång är just också hur kultur, tradition, religion och heder spelar in i dessa tjejers liv så otroligt mycket mer än vad det gör i tjejer som växer upp i ett land som Sverige. Här kom det upp saker såsom att en kvinna ska eller bör:
– vara hemmafru
– kunna laga mat
– inte yttra sig
– vara ”ren”

……………..

Det var ett fantastiskt möte med tjejerna, jag blev förbryllad själv över hur engagerad mitt hjärta blev mot slutet. Hur hela min själ talade åt mig, jag har aldrig pratat på det sätt som jag gjorde igår. Jag avslutade med att säga att jag trots mina brister och hur ”operfekt” kropp jag har enligt idealen, så älskar jag mig själv så pass mycket – att jag kan se mig själv i spegeln varje dag och älska det jag ser. ”När jag ser mig själv i spegeln så frågar jag alltid: Vem är jag? Vem är kvinnan i spegeln?.. Jo, det är FELICIA MARGINEANU!” Bara att säga mitt namn får mig då att direkt tänka på vad det namnet innebär, vad laddar jag det med? Med kärlek, respekt, styrka och tapperhet. ”Jag älskar mig själv, därför kan jag säga till var och en av er – att – jag – älskar – dig – och – dig – och -dig – och dig – och dig…” En efter en såg jag dem i ögonen… Det berörde många då dem kom fram efteråt och kramade mig och sa att dem kände igen sig i mig – trots att jag är uppväxt i Sverige, med en viss trygghet som dem inte har, och trots våra olikheter till utseende, religion och tradition.

11888074_10153486117036063_2126942619777159348_n