Create for the sake of creating

.Habari ya jioni my friends! Good evening from Nairobi, Kenya.

 

WOW what an inspiring week I´ve had here in Kenya with the Sweden@Kenya project. Sweden@Kenya is a forum for Swedish and Kenyan entrepreneurs within creative and cultural industries. Through discussions, masterclasses and studio work, the forum focuses on the economic potential of innovation, digitalisation and creativity. Built on the two countries’ expertise and experience, the Sweden@Kenya platform aims to explore the economical and societal potential of the creative sector and provide an exchange of knowledge and ideas.

I will write a post about the project itself later, but right now I feel the need to share some thoughts about CREATIVITY. I started with photography when I was 13 years old, and the camera became my very best friend. Photography took me to places I only could dream of, and all the amazing people I would met and work with along the way.

I started my own business when I was 17, as a freelance photographer and my mission was to work in fashion and commercial. Unfortunatley, the industry itself is very dirty and as a young woman, I got to see the sexism and the way women was sexual objectified in media. I noticed how my pictures changed along the way from a very urban kind of photograph to more commercial – I mean, I even created those pictures where the female model often got objectified in a way and then did the retouch in photoshop. I had to, to be able to make money.

My photography slowly but surley started to dissapear from my life since I started to work more with social impact, youth engagement and public speaking – I was working with another part of my heart.

13873106_835421443261084_4039508773232606917_n

I would be lying big time if I said I havn´t missed photography. For the past 2 years I have been working with creating OhSnap! Sweden – a photography platform for young girls with the camera as our tool to challanges norms, beauty ideals and prejudices. So In a way I still had photography in my life. But this week, something happend inside of me. I came to live again, as a photographer. I was so inspired by the Sweden@Kenya Fashion show that the amazing Elin Frendberg CEO from The Swedish Fashion Council and the Kenyan Designer Sunny Dolat created, combining minimalistic Swedish and Kenyan fashion. When I saw Mauryn on the catwalk, my heart just screamed – I WANT TO SHOOT HER! – with the camera, haha. So I reached out to her on Instagram asking her if she wanted to join me for a photoshoot. To my surprised she said YES and got a team of a makeup artist, Sinitta, and stylist, Bryan.

15032274_898050606998167_7407404339098647553_n 15037179_898050593664835_5403656786657461114_n

 

This is the results, after several years of not shooting anything like this.

Photographer: Felicia Margineanu
Model: Mauryn Theo
Makeup: Sinatta Akello
Stylist: Bryan Emry

img_5695web img_5698webimg_5950eb img_5969web img_5993 img_6006 img_6158web img_6166

There is a big lesson learned here, that I think had to take it´s time. To create just for the sake of it. For the pleasure, joy and happiness. What I most definetly take home with me from Nairobi, is the butterflies in my stomach when I think of photography again. And that it is OK for things to take it´s time, to disconnect and detach from things. If it is meant to be, it will find the way back again.

My first visit to Nairobi, Kenya!

Jamo jambo my dear friends!

I´m home again after a short, intense but very excited viset to Nairobi, Kenya. This visit was within the project that I am a part of with The Swedish Insitute and The Swedish Embassy in Kenya together with different Kenyan entrepreneurs, artists and others in the creative sector.

In November we will have a conference in Nairobi where we want to lift up and disguss the challenges and opportunities within the creative sector. Different aereas that we will discuss is about sustainibility, fashion/tech, the creative sector as a business and public spaces.

Day 1

So on day one we went to the GoDown Art Centre where we met Joy and her crew. The GoDown Arts Centre is Nairobi and Kenya’s first center for current and innovative culture. The center acts as an incubator for companies in the creative industries – and artists – assisted by active and customized business support, facilities, technical and commercial networks, and financing. A development of the physical location of GoDown Arts Centre is meant to serve as an engine of renewal of the entire area. The GoDown located in an industrial area, but operations are being phased opening the possibility of a renewal of the entire area.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Day 2

dwsd

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

It was truly inspiring to meet these different artist and to see and hear about their art and work. Afterwards we went to The Nest Collective and met up with George, Sunny and their crew. The Nest explores the troubling modern identities, re-imagine their pasts and remix the futures. They are createing work together using film, visual arts, music and fashion – dissecting and subverting the layers of how Africans are seen and unseen, what Africans can and cannot do, where Africans can and cannot go, and what Africans can and cannot say.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Day 2
Day two was all abot work and planning for the conference in November, we met with our different groups and visited Marc Kamau at BRCK and iHub. BRCK is a team of software developers, engineers and technologists who are from Africa. They a long history of building things, such as Ushahidi, Crowdmap and the iHub. The BRCK was designed and prototyped in Nairobi, Kenya. They wanted a connectivity device that fit our needs, where electricity and internet connections are problematic both in urban and rural areas.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Here is my awesome group! Mutua Matheka, photographer, Mwaniki Mageria, film producer, ME, and Brit Stakston, digital media expert and strategist. We are brainstorming and talking about how the creative sector can be a transformative force for change, and also how the creative sector IS A BUSINESS and the people who works in are doing very important work and that it´s not ”just a hobby”.

We also went to Mutuas studio and met his crew, Mutua and I are very similar in many ways. We both love photography and uses the camera as a tool for social impact, encourage new perspectives and lifting up young people. Mutua is one of Kenyas most popular photographers and has a very inspiring Instagram account, make sure to follow him! @Truthslinger

14203107_10154385238731063_5099076219609751179_n

14291861_10154385239166063_229762226208767183_n

Mutua also showed me and Brit around in Nairobi city. Wow the city is ALIVE! People everywhere, cool builings both new and from the brittish colony time. We got the best view over Nairobi on the top of the The Kenyatta International Conference Centre (KICC).

14291673_10154386747261063_7977588810174000041_n

DAY 3

We all got invited to the Swedish Ambassador´s recidence and had a lovely lunch and work day planning once again, for the conference in November.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

And finally, can you possible be in Nairobi and not go to the national park to see the animals? OF COURSE NOT! 🙂

14232480_10154390706681063_2263536473300406318_n 14322259_10154390706596063_7669306169772696098_n 14232455_10154390706566063_1017941180652365229_n 14237538_10154390706491063_2825425698690202037_n 14317315_10154390706406063_8988749901978901675_n

Du som smygfotade tiggande kvinnor vid Centralen – kändes det bra? METRO DEBATT

Hörru, du som precis stod och smygfotograferade de kvinnor som tigger vid Centralen i Stockholm. Du som skrattade åt mig när jag snällt bad dig att lägga ner kameran, då jag såg att de gömde sitt ansikte för dig och bad dig sluta fota.

Jag kände hur mitt hjärta slog snabbare. Någonstans i mitt bakhuvud tänkte jag på hur det faktiskt ser ut i Rumänien, då det rinner rumänskt blod i min kropp. Jag vet hur tufft det är där, hur många som kämpar för att komma hit till Sverige och Europa för att sen åka tillbaka till sin familj med den lilla summa pengar de får här.

Än en gång bad jag dig att lägga ner kameran, men du menade att du hade all rätt att fota, då du fotar på offentlig plats. Men när jag tog upp min kamera och fotade min offentliga plats, då bad du mig att inte fota dig! Vänta, hur tänkte du nu?

► LÄS MER: SD-politiker klädde ut sig som ”tiggare”

Så din offentliga plats ger dig rätt att smygfotografera utsatta människor och hånskratta åt mig – samtidigt som du ber mig att inte fota dig, trots att du befinner dig på den offentliga plats som jag vill fota? Det handlar inte om vad som är offentlig plats eller inte, det handlar om etik och respekt. Vad ska du göra med bilderna sen? Ladda upp dem på något forum och beklaga dig över hur det ser ut i Sverige? Själv bidrar du bara mer till eländet med din kassa attityd.

Det som gjorde mig ännu mer förbryllad var när jag frågade dig om du skulle ha bett om lov om du skulle fotografera mig? Då tittade du konstigt på mig, rynkade pannan och sa, ”ja, förmodligen”. Men när jag frågade vad som skiljer mig och kvinnorna från varandra, då blev dina steg snabbare och du ryckte på huvudet och gick.

► LÄS MER: Nej, inget storbråk mellan flyktingar och tiggare i Malmö

Är vi på den nivån nu, Sverige? Att vi ska skratta åt civilkuraget? Att vi ska håna dem som redan är utanför samhällets ramar? Låt oss klä ut oss till tiggare på Halloween, låt oss bränna ner asylboenden och fortsätta lägga skulden på alla andra än oss själva. Jag är trött, trött på att gå runt med så mörka tankar om vad som händer i vårt land, jag försöker att ge ljus till min omgivning och inte oroa mig allt för mycket, men när jag ser sådana som dig, så tappar jag tron på mänskligheten.

Men sedan slog det mig att det är sådana som jag och många andra i vårt vackra land, vi som varje dag visar civilkurage genom mod, samtal och kärlek, som faktiskt står för mänskligheten.

Inte sådana som du.

Läs och dela artikeln här

OhSnap! Sweden, 2.0 – fotoplattform för unga tjejer

WOW! Tjejer tog sig hela vägen från Skarpnäck, Rinkeby, Tullinge. Hjulsta och Täby kom för att kicka igång höstens kurs på Arena Satelliten i Sollentuna med oss ikväll. Jag har sett fram emot denna dag sedan samma dag som OhSnap! kolliderade i mitt huvud. Förra året startade vi igång vår pilotgrupp för att testa oss fram och se om det vi hade jobbat fram under 2014 ens var något att satsa på… Idag, ett år senare, hade vi en ny grupp tjejer från HELA Stockholm, som blivit tipsade av sina syskon, föräldrar, vänner och media att söka till vår kurs. Jag blev så rörd när jag såg tjejerna samlade, vissa var nervösa, men jag kände av nyfikenheten och PEPPEN som lyste i deras ögon… Det var ett historiskt ögonblick för mig att få lämna över scenen till dem tidigare deltagarna som idag är OhSnap! ambassadörer och ledare, att få se dem ta platsen och berätta om OhSnap!, vad VI gör, vad VI har gjort och vad VI kämpar för. Hur fotografin och OhSnap! har förändrat deras liv och nyfikenhet på sig själva, sin förmåga och intresse för kreativitet.

Under hösten kommer vi att utbilda dessa tjejer grunderna inom fotografi, kamerainställningar, ljusteknik, bildkomposition – men det som skiljer oss från ”vanliga” fotokurser är att vi använder kameran som ett verktyg för att se på vår omvärld, bryta ner maktstrukturer, normer, skönhetsideal och fördomar som finns idag. Vi jobbar normkritiskt och skapar en ny generation av medvetna, duktiga kvinnliga fotografer och förebilder. JAG ÄLSKAR MITT JOBB!!!

11986446_680802902056273_320861352449633781_n

Jag vill ge extra mycket kärlek till min partner Martina Antkowiak, du och jag är magiska tillsammans i det vi gör. Nu kööööör vi!!!

 

läs mer om OhSnap! här

Imperfectly Perfect

Wow! Ibland blir jag chockad över min egna kapacitet att få saker gjorda. Jag träffade den fantastiska konstnären Pernilla Pramberg för knappt två veckor sen.  Vi sågs på en fika i centrala Stockholm och diskuterade om lite idéer som vi båda har – vi kände att det var dags att kombinera min fotografi med hennes konst – hur? Det visste vi ännu inte…

Vi kom in i diskussionen om ”vem som egentligen bestämmer vad och vem som är vackert”. Pernilla nämnde hennes besök på Miss Universum tävlingen i Stockholm och jag hade mina åsikter om det och berättade om mitt egna deltagande i Miss World Sweden 2011, där jag just deltog som 162 cm och vägde då 70kg! Jag har sedan länge velat HYLLA kvinnan på något sätt, om det skulle vara i en egen skönhetsshow där man bara HYLLAR och FIRAR kvinnan – eller på något annat sätt. Men där man bryter ner och förgör alla typer av idéer och visioner vi har idag om VEM som får gå på en skönhetsscen.

Mitt i allt detta satt vi och pratade i munnen på varandra att vi skulle kunna göra en fotografering och konstprojekt där vi faktiskt samlar X antal kvinnor och fotar dem nakna. Vi kom fram till att genomföra idéen. Uppdraget nu var bara att hitta dessa kvinnor som ville ställa upp på bild, NAKNA.

SYFTE: Vi vill med det här projektet inspirera kvinnor i hela världen att acceptera och respektera sig själv och varandra, precis för dem vi är. inte falla offer för skeva skönhetsideal, normer, stereotyper eller föreställnningar av vad, hur eller vem som definierar en vacker kvinna. vi är alla vackra trots våra brister. vi är – ”imperfectly perfect”. –

”Vi vill HYLLA kvinnan i allt vad hon är, kroppsligt, själsligt och universiellt!”

11822483_497492293743705_4073727585387602440_n

Men jag och Pernilla stannade inte bara där i vår kreativitet, Pernillas konst är väldigt likt mitt tänk som fotograf. Vi båda gillar att leka med kontraster, hårt mot mjukt. Vad är bland det mest dramatiska man kan göra med nakna kvinnor?… Jo, ställa dem nakna mitt på gatan i Stockholm!

”Vi söker efter kvinnor i olika åldrar, former, bakgrund och längd som skulle vilja ställa upp nakna mitt på stan för att HYLLA kvinnan – är du med oss!?” löd våra Facebook uppdateringar i jakt på kvinnorna. Jag skojar inte – på knappt bara några timmar hade jag en full inkorg med både vänner, bekanta och främlingar som hörde av sig. Utmaningen blev nu en annan – att hitta rätt olika typer av kvinnor. Vi sökte brett och tänkte brett. Vi kom i kontakt med en kvinna som har fått sina ben amputerade, min granne Anja som är 80+, en kvinna i rullstol osv. Det är lätt att tyvärr, glömma bort vissa typer av kvinnor också – i media får vi oftast se den vita unga, eller medelålderskvinnan. Inte dem äldre eller med funktionsnedsättning.

Dem kvinnor som ställde upp tillslut var en bred blandning – den yngsta var 21 och den äldsta 65 år. En gravid kvinna, en mor och dotter, ljusa, mörka, tatuerade… Det var VACKERT att se alla dessa kvinnor tillsammans på en rad.

Vi sågs i söndagsmorse klockan 04:00 och var redo att totalt ÄGA gatan, Stockholm, världen, oss själva och hela kvinnligheten. Det var en utmaning för alla inblandade – som du förstår så krävs det jävla mycket mod att ställa sig naken på gatan mitt i natten – och känna sig stolt, vackert och allsmäktig. Första rundan var svår och obekväm, det var några män som såg detta och började fota och filma. Vissa av tjejerna reagerade starkt och skrek och gick emot dem – helt nakna och förbannade. Någonstans i all adrenalin och känslor fann vi alla styrka i att fortsätta. Andra rundan var lite annorlunda… När morgonrockarna föll mot marken var energin en helt annan. Utan problem stod dem där och skrattade medan jag fotade.

11828721_497351197091148_881836855885253354_n IMG_2291

Resultatet kommer ni att få se framöver, nu ska den printas ut, Pernilla ska leka med sin konst på tavlan och sedan har vi Johan Bååth som filmade fotograferingen och intervjuade damerna varför dem gör detta. Varför det är så viktigt.

Medan vi fotade kom det fram två unga tjejer och skrek att dem älskade oss. Att detta behövs mer i vårt samhälle. Dem kramade varandra och peppade tjejerna! Att  få en sådan direkt bekräftelse på plats var verkligen rörande… Jag tar med mig denna tidiga morgon i mitt hjärta föralltid.  Och jag är SÅ STOLT över alla som var med och deltog, jag kan säga att jag älskar er alla för er styrka, mod och kärlek till er själva och alla kvinnor där ute. Detta är magiskt och historiskt. IMG_2349

IMG_2350

11217656_497351223757812_1121273338023918342_n

 

IN OCH GILLA OSS PÅ FACEBOOK FÖR ATT FÖLJA VÅRT PROJEKT

Jag älskar Ice och Magic

Nej, alltså, jag tror inte du förstår… hur MYCKET jag älskar dem här två tjejerna. För två år sedan blev jag mamma till systrarna Ice och Magic. Två vita katter, blandras med bondkatt och norsk skogskatt. Jag lade upp en status på Facebook där jag frågade om det fanns någon i mitt kontaktnät som hade två stycken katter jag kunde få låta leva i mitt hem. Jag fick ett meddelande av en tjej som nämnde att hennes katt precis fått en kull, och att det fanns två katter som ännu inte hittat rätt ägare. Hon nämnde hur viktigt det var för dem här två katterna att vara med varandra – dem hade något unikt och väldigt speciellt tillsammans.

 

Jag skrev till den här tjejen och förklarade min syn på husdjur och hur jag skulle ta hand om dem här två tjejerna. Jag åkte dit och fick träffa kullen, i ett hörn låg det två katter och sov med varandra. Först verkade dem vara lite outsiders, alla katter kom och lekte med mig medan dem två låg i sitt hörn… Först blev jag fundersam och tänkte att dem kanske inte skulle vara så som jag hade önskat, men jag blev kär direkt jag såg dem och förstod att jag skulle ta mycket väl hand om dem. Jag minns när dem var här hemma hos mig första natten, dem lämnade inte varandras sida. Jag satte mig ned och lät dem lukta på min hand, jag var noga med att inte mysa eller kela – utan dem fick ta sin tid. Jag talade med mjuk och lugn röst, och bara satt bredvid dem för att visa att jag vill dem väl. Natt 2 sov dem båda vid mina fötter och sen den dagen har dem fått blomma ut, mer och mer för varje dag.

 

Ice och Magic är speciella systrar, med helt olika personligheter. Vilket jag tror ni kan se på de här bilderna jag tog på dem idag. Jag har inte fotat dem såhär på snart 2 år, och jag blev så otroligt LYCKLIG att få porträttera dem. Jag skrek av lycka och pussade sönder dem, att få fånga dem på bild när dem bara är. Ice däremot förstod vad mamma höll på med, och tillochmed POSADE för mig. Medan Magic letade efter en fluga hon fann på balkongen… Mina älskade, älskade tjejer. Vad hade jag varit utan er?

IMG_1791 IMG_1808 IMG_1830 IMG_1835 IMG_1842 IMG_1846 IMG_1856  IMG_1876 IMG_1897  IMG_1924 IMG_1954

Är det värt det? Varje jävla sekund! – som ung kvinnlig entreprenör idag

Det är sällan jag skriver personliga saker såhär men jag tror också på att det finns något värdefullt och vackert i att dela med sig av detta. Jag har under en period haft det tufft rent ekonomiskt, energimässigt då min kropp bara lägger av och försvinner i någon typ av extrem trötthet – konstigt, då min hjärna är igång men min kropp lägger av. Jag har under flera år kämpat med att inte ge mig för systemet, alla ”måsten, bör och ska” enligt folk. Som 17 åring valde jag att ta ett sabbatsår från skolan just för att jag inte kände att det gav mig något annat än huvudvärk och stress. Jag pluggade fotografi men hade redan under mina tidigare år byggt upp en kundkrets och erfarenheter en skola aldrig kunde ge mig. Det gick så bra för mig och jag har sen den dagen jag satt där med rektorn, min mentor och min mamma kämpat för just Mitt, MITT egna liv. Mitt företag och mina drömmar. Jag kom in på ett nytt spår, socialt entreprenörskap. Då jag alltid har känt att jag drivits av något större än en hjärna och fokus på cash. Mitt hjärta. Min själ. Jag flyttade hemifrån som 18 åring, dels för att min älskade mamma redan tog hand om tre barn och jag kände att jag ville stå på mina egna ben, trots en minimum inkomst såg jag det som en möjlighet att leva mitt liv, med mina egna pengar och villkor. Jag har bott i den här lägenheten i snart 3 år nu, levt enbart på mina egna intjänade pengar till företaget som fotograf och föreläsare. Vissa månader har jag knappt haft pengar för att köpa mat eller vetat om jag kunnat betala den kommande månadens räkningar. Men på något jävla sätt så har det i dem mest kritiska stunder löst sig. Ett samtal – en fotografering bokad. Räddad för månaden. Jag har fått jobba ihop och spara pengar för 3 månader framöver, i bästa fall 4 månader… och börja om på nytt. Det här är ett liv av en ung företagare och entreprenör. Det är inte så ljust som det alltid låter, det är extremt slitsamt, en omedveten stress som ligger och kryper och sprider sig som ett virus i varje cell av din kropp. MEN. Jag har ALDRIG slutat tro på mig själv. Jag har alltid vetat och sagt till mig själv att jag förtjänar bättre, jag kan bättre och jag LÖSER DET! ” Jag är för bra för att inte klara av detta. Och jag värderar min frihet, min glädje och livskraft som det ger mig när jag får göra det jag älskar… Det är värt att kämpa för.”

Och idag, snart 4 år senare med eget företag kan jag säga. Det har varit värt varenda sekund, varenda tår, vartenda skratt och utbrott. Jag har funnit mig själv någonstans på vägen, och också kunnat värdera och prioritera saker i mitt liv. Min stund är kommen och jag ser så mycket fram emot vad denna höst har att erbjuda. Det är min tur nu, jag är redo att ta det här livet och allt jag någonsin varit, är och kommer bli till en helt ny nivå.

Vad vill jag säga med detta? Våga lyssna till dig själv och din magkänsla. Sträva efter din sanning och din endast, gör det som känns rätt för dig och ge aldrig upp. Misslyckas gör du bara när du slutar försöka, varje steg är ett steg på vägen och gör du gott och med kärlek, kan du bara få det tillbaka hundra gånger om. Även fast det är tufft ibland, så är du inte ensam. Folk lever sitt liv enligt andras förväntningar och krav, och dem kommer aldrig kunna stå och säga att dem har levt sitt liv fullt ut och gjort sitt bästa, folk skulle ge allt för att kunna säga; Jag får göra det jag älskar! Det är ovärderligt. Och värt att kämpa för.

kärlek
LIMITLESS - WIN_20140326_195602

OhSnap! Sweden and Reach For Change LAB projekt – press launch

Wow! Dreams do come true – if you work hard for them! I applied for Reach For Change Sweden the first time 3 years ago with an idea for a better world with focus on your girls. Last year when I applied I made it to top 30 out of 700 participants. They told me to come back with a team and a pilot group. Today we stood there as a team with me, our method developer, coordinator and three young female students and photographers as volunteers who will with me hold in the photography education.

 

To see my name and face on that screen was an amazing feeling. I know that this is once in a lifetime opportunity. Not many organizations get this awesome chance and help in the ”start up” process. When things are RIGHT, things are LIGHT. I call it flow… And wow what a flow we´ve had for the past months. In july 2014 we will start with our first group of girls and start to educate them in photography and social impact. With the LAB projekt we will get expertis and mentorship to help us start and develop in the best way possible.

 

I am thankful. So very thankful, and ready to do some serious KICK ASS work! 🙂

10258307_445786885557877_2802338661307493716_o 10317700_445784705558095_6333269268831652024_o 10333493_445784828891416_7993561241750820371_o 10366099_10152403455706063_4276179772701113672_n

Follow us on facebook! OhSnap! Sweden

Social entrepreneurship – BIG DAY TOMORROW !!!

”Social entrepreneurship is doing what you love and love what you do with the power of heart and desire to make a positive social impact on the world. I believe that the best way of doing it is, as the saying goes, not by giving poor people a fish and feeding them for a day, but by teaching them to fish, in hopes of feeding them for a lifetime. – tomorrow is a big day as we will be launched with the Reach For Change Sweden with our OhSnap! Sweden photography organization! ”

 

min stolthet