Besöker Dream Camp – en veckas sommarläger för 50 tonårstjejer från socioekonomiskt utsatta områden

Vilken magisk start på denna vecka! Min måndag inleddes med att väckarklockan gick igång kl 04:30, vaknade lagom pigg och rullade in till Stockholms centralstation för att sätta mig på tåget kl 06:15 mot Falun. Jag måste säga att jag såg fram emot dagen – sommaren har snart passerat och jag har passat på att vila och återhämta mig sedan Almedalen då det var sist jag föreläste. Men denna gång kändes det extra i hjärtat. Jag skulle få spendera min dag i vackra dalarna tillsammans med ett gäng unga tjejer, som genom Falu Rödfärgs nya initiativ tillsammans med Rädda Barnen möjliggör ett sommarläger för dem tjejer som annars kanske inte skulle fått uppleva det sommarlov som annars många svenska barn och unga får göra med sin familj.

11834815_10153486117171063_6447490672397759073_o 11864813_10153486117161063_4341503483427323277_o 11864873_10153486117101063_712983453539329280_o 11878970_10153486117351063_4420439778658763643_o

Dream CampTjejer – en del av Rädda Barnens satsning På lika villkor

Dream Camp Tjejer är en del av Rädda Barnens satsning På lika villkor som syftar till att förbättra barn och ungas uppväxtvillkor i socioekonomiskt utsatta bostadsområden.

Deltagarna till lägret rekryteras från Tjejforum – en frizon för tjejer 13-16 år, där deras rättigheter står i centrum. Sommarlägret innehåller roliga och lustfyllda aktiviteter, men även workshops om rättigheter och samhällsengagemang för att stärka de ungas självkänsla och inflytande.

– Vi vill ge deltagarna verktyg för att våga göra sin röst hörd och öka möjligheten att förverkliga egna visioner och drömmar. En viktig grundtanke med lägret är att deltagarna själva bestämmer innehåll och aktiviteter, säger Salam Abu-Iseifan, samordnare på Rädda Barnen.

För mer information:  http://falurodfarg.com/faluroda-moten

 

Jag var inbjuden för att just tala om ”Vem som egentligen bestämmer vem som är vacker”. Det temat på min föreläsning utgår just från mina egna livserfarenheter i att våga stå upp för mig själv – psykiskt och fysiskt. Att våga gå utanför min comfortzon och bryta ner dem skeva ideal många idag har på en ung tjej med invandrarbakgrund, uppväxt i ett miljonprogram. Jag pratar också på dem strukturer som vårt samhälle har idag, utifrån media, politik, populärkultur och företagen. Syftet med hela föreläsningen och dagen var egentligen att skapa nya tankar och perspektiv hos tjejerna, att dem själva ser och förstår sin egna makt och kraft – OAVSETT vart dem kommer ifrån, hur dem ser ut och vilken religion dem utövar. Skönhetsidealen och dem stereotypa könsrollerna följer oss överallt. Det mest intressanta var när vi gjorde Man box Woman box övningen – som vissa av er har sett förut. Där grupperar jag in dem i olika grupper där dem på bara några få minuter ska skriva ner allt dem någonsin hört, trott, sett, anser eller tycker att samhället ser på hur det är att vara en man/kille, respektive kvinna/tjej. Utanför den rutan skriver dem sen ner vad en man/kvinna kallas om personen går utanför ramen av vad dem nyss skrivit. Vad kallas hon/han/hen då?
11823160_10153486116821063_8504217372954109512_o
11233014_10153486116866063_7752757439700473566_o11865023_10153486117051063_2725445486474027580_oDet som ÄR värt att påpeka denna gång är just också hur kultur, tradition, religion och heder spelar in i dessa tjejers liv så otroligt mycket mer än vad det gör i tjejer som växer upp i ett land som Sverige. Här kom det upp saker såsom att en kvinna ska eller bör:
– vara hemmafru
– kunna laga mat
– inte yttra sig
– vara ”ren”

……………..

Det var ett fantastiskt möte med tjejerna, jag blev förbryllad själv över hur engagerad mitt hjärta blev mot slutet. Hur hela min själ talade åt mig, jag har aldrig pratat på det sätt som jag gjorde igår. Jag avslutade med att säga att jag trots mina brister och hur ”operfekt” kropp jag har enligt idealen, så älskar jag mig själv så pass mycket – att jag kan se mig själv i spegeln varje dag och älska det jag ser. ”När jag ser mig själv i spegeln så frågar jag alltid: Vem är jag? Vem är kvinnan i spegeln?.. Jo, det är FELICIA MARGINEANU!” Bara att säga mitt namn får mig då att direkt tänka på vad det namnet innebär, vad laddar jag det med? Med kärlek, respekt, styrka och tapperhet. ”Jag älskar mig själv, därför kan jag säga till var och en av er – att – jag – älskar – dig – och – dig – och -dig – och dig – och dig…” En efter en såg jag dem i ögonen… Det berörde många då dem kom fram efteråt och kramade mig och sa att dem kände igen sig i mig – trots att jag är uppväxt i Sverige, med en viss trygghet som dem inte har, och trots våra olikheter till utseende, religion och tradition.

11888074_10153486117036063_2126942619777159348_n

 

Imperfectly Perfect

Wow! Ibland blir jag chockad över min egna kapacitet att få saker gjorda. Jag träffade den fantastiska konstnären Pernilla Pramberg för knappt två veckor sen.  Vi sågs på en fika i centrala Stockholm och diskuterade om lite idéer som vi båda har – vi kände att det var dags att kombinera min fotografi med hennes konst – hur? Det visste vi ännu inte…

Vi kom in i diskussionen om ”vem som egentligen bestämmer vad och vem som är vackert”. Pernilla nämnde hennes besök på Miss Universum tävlingen i Stockholm och jag hade mina åsikter om det och berättade om mitt egna deltagande i Miss World Sweden 2011, där jag just deltog som 162 cm och vägde då 70kg! Jag har sedan länge velat HYLLA kvinnan på något sätt, om det skulle vara i en egen skönhetsshow där man bara HYLLAR och FIRAR kvinnan – eller på något annat sätt. Men där man bryter ner och förgör alla typer av idéer och visioner vi har idag om VEM som får gå på en skönhetsscen.

Mitt i allt detta satt vi och pratade i munnen på varandra att vi skulle kunna göra en fotografering och konstprojekt där vi faktiskt samlar X antal kvinnor och fotar dem nakna. Vi kom fram till att genomföra idéen. Uppdraget nu var bara att hitta dessa kvinnor som ville ställa upp på bild, NAKNA.

SYFTE: Vi vill med det här projektet inspirera kvinnor i hela världen att acceptera och respektera sig själv och varandra, precis för dem vi är. inte falla offer för skeva skönhetsideal, normer, stereotyper eller föreställnningar av vad, hur eller vem som definierar en vacker kvinna. vi är alla vackra trots våra brister. vi är – ”imperfectly perfect”. –

”Vi vill HYLLA kvinnan i allt vad hon är, kroppsligt, själsligt och universiellt!”

11822483_497492293743705_4073727585387602440_n

Men jag och Pernilla stannade inte bara där i vår kreativitet, Pernillas konst är väldigt likt mitt tänk som fotograf. Vi båda gillar att leka med kontraster, hårt mot mjukt. Vad är bland det mest dramatiska man kan göra med nakna kvinnor?… Jo, ställa dem nakna mitt på gatan i Stockholm!

”Vi söker efter kvinnor i olika åldrar, former, bakgrund och längd som skulle vilja ställa upp nakna mitt på stan för att HYLLA kvinnan – är du med oss!?” löd våra Facebook uppdateringar i jakt på kvinnorna. Jag skojar inte – på knappt bara några timmar hade jag en full inkorg med både vänner, bekanta och främlingar som hörde av sig. Utmaningen blev nu en annan – att hitta rätt olika typer av kvinnor. Vi sökte brett och tänkte brett. Vi kom i kontakt med en kvinna som har fått sina ben amputerade, min granne Anja som är 80+, en kvinna i rullstol osv. Det är lätt att tyvärr, glömma bort vissa typer av kvinnor också – i media får vi oftast se den vita unga, eller medelålderskvinnan. Inte dem äldre eller med funktionsnedsättning.

Dem kvinnor som ställde upp tillslut var en bred blandning – den yngsta var 21 och den äldsta 65 år. En gravid kvinna, en mor och dotter, ljusa, mörka, tatuerade… Det var VACKERT att se alla dessa kvinnor tillsammans på en rad.

Vi sågs i söndagsmorse klockan 04:00 och var redo att totalt ÄGA gatan, Stockholm, världen, oss själva och hela kvinnligheten. Det var en utmaning för alla inblandade – som du förstår så krävs det jävla mycket mod att ställa sig naken på gatan mitt i natten – och känna sig stolt, vackert och allsmäktig. Första rundan var svår och obekväm, det var några män som såg detta och började fota och filma. Vissa av tjejerna reagerade starkt och skrek och gick emot dem – helt nakna och förbannade. Någonstans i all adrenalin och känslor fann vi alla styrka i att fortsätta. Andra rundan var lite annorlunda… När morgonrockarna föll mot marken var energin en helt annan. Utan problem stod dem där och skrattade medan jag fotade.

11828721_497351197091148_881836855885253354_n IMG_2291

Resultatet kommer ni att få se framöver, nu ska den printas ut, Pernilla ska leka med sin konst på tavlan och sedan har vi Johan Bååth som filmade fotograferingen och intervjuade damerna varför dem gör detta. Varför det är så viktigt.

Medan vi fotade kom det fram två unga tjejer och skrek att dem älskade oss. Att detta behövs mer i vårt samhälle. Dem kramade varandra och peppade tjejerna! Att  få en sådan direkt bekräftelse på plats var verkligen rörande… Jag tar med mig denna tidiga morgon i mitt hjärta föralltid.  Och jag är SÅ STOLT över alla som var med och deltog, jag kan säga att jag älskar er alla för er styrka, mod och kärlek till er själva och alla kvinnor där ute. Detta är magiskt och historiskt. IMG_2349

IMG_2350

11217656_497351223757812_1121273338023918342_n

 

IN OCH GILLA OSS PÅ FACEBOOK FÖR ATT FÖLJA VÅRT PROJEKT

Fotografen Felicia Margineanu vill bidra att ändra det skeva kroppsidealet som premieras i medier

Fotografen Felicia Margineanu fick nog av mediers ensidiga bild av hur en vacker kvinna ska se ut. I helgen fotograferar hon nakna kvinnor i alla dess former för att hylla dess olikheter.

Resultatet blev konstprojekt Imperfectly Perfect. Felicia Margineanu gick via sociala medier ut och efterlyste kvinnor till projektet och inom loppet av två dagar hade hon fått ihop tolv kvinnor – med olika åldrar, etnicitet och former. Kvinnorna ska nu fotograferas nakna på olika platser runt om i Stockholm.

– Vi är generellt väldigt dåliga på att acceptera hur vi ser ut, man försöker ständigt uppnå ett skevt ideal som framställs i media, säger hon.